Presentationen

Jag har aldrig skrivit någon presentation här på wordpress! Och trots att de flesta redan vet allt som finns att veta om mig och min familj så ska jag ändå skriva ner några rader för mina nya läsare. Hrm… Nåväl, here we go:

Det är jag som är Biz, Annika, gangstermamman - kärt barn har många namn. Jag älskar att blogga när jag har något att skriva om, och det har jag allt som oftast. Ibland bloggar jag bara för att jag vill uttrycka min åsikt om någon händelse, eftersom jag annars faktiskt är rätt så dålig på att uttrycka mig verbalt och glömmer hälften av allt jag ville få fram. Och när jag väl får fram hälften så är det ändå ingen som lyssnar. Så förhoppningsvis blir det lite lättare att förstå sig på mig när man läser Gangsterskalman!

Skalman, ja. Det är han som är min son. Gangstern. Huliganen. Guldlock. Gullungen. Sötpojken. Plutten. Mitt solsken. Käraste. Extremt kärt barn har oändligt många namn och Skalman är inte bara älskad utan fullkomligt avgudad – av mig, av maken, av sin farmor och många andra i sin närhet. Han kommer att bli en bortskämd slyngel en vacker dag eftersom ingen egentligen kan stå emot hans charmiga leende och hans guldblonda hårsvall, men just nu är han bara vacker, snäll och givmild. Visst får han sina utbrott ibland, men han är inte långsint och förlåter snart världen med en kram.

Och så har vi barnets far, min käre make. Vi gifte oss för snart ett år sedan och hittills har vi hunnit med en hel del upp- och nedgångar, som alla andra. Mycket beror på att han har en fru som lider av en PMS som inte kan komma från någon annanstans än helvetet, men nu har han äntligen fått ett garage att gömma sig i tills stormen har blåst över. Jag säger då det, ett garage för varje karl och en blogg för varje kvinna borde vara en mänsklig rättighet.

Sedan har vi en hel hög med djur också. Två katter är borta, Snusk som dog och Spyro som jag fortfarande hoppas kommer hem en vacker dag. Snusk var katten som välkomnade Skalman när vi kom hem efter en shoppingtur. Han var katten som var så vit och fin att det nästan gjorde ont i ögonen att titta på honom. En morgon låg han bara död, oförklarligt, och nu ligger han begravd i våran trädgård.

Spyro var min katt. Min yra, lilla sötnos! Hon kunde börja gå mot ett håll, stanna, vifta på svansen sådär som hon alltid gjorde när hennes kugghjul snurrade, gå mot ett annat håll, stanna igen, vifta lite till, hoppa rakt upp i luften, få fan i ögonen i några sekunder för att sedan sätta sig ner för att putsa öronen. Jag saknar henne något oerhört och kan fortfarande knappt hålla tillbaka tårarna när jag skriver om henne.

Stella är nyaste tillskottet i gangsterfamiljen. Hon är en dam med fräs i, man jävlas inte med Stella ostraffat. Stella har vassa klor men en förvånansvärt mjuk päls. Stella är dessutom Wirus´ syster. De har blivit smått beroende av varandra; om den ena är ute så går den andra och skriiiiiiker efter sin kompis tills de äntligen återförenas igen.
Wirus är en liten kattkille. Han är en bildskön liten gulfläckig kattunge. Han blev genast Skalmans katt han också. Han är cool, när han flyttade hem till oss så gömde han sig inte under soffan. Han darrade inte av skräck inför mötet med de stora katterna. Han fräste inte åt Rally. Utan han kollade bara läget helt lugnt och gick sedan och la sig i soffan. That´s our Wirus!

Rally är en långhårig kanintax. Hon är en liten hund men passar inte nämnvärt in på beskrivningarna av en sådan. Hon har ett enormt självförtroende och det är väldigt sällan hon faktiskt skulle bli rädd för något. Hon skäller bara när hon ser granntanten… Och det skulle nog du också göra ifall du såg henne! Annars så är hon redan en fullfjädrad tjuv och man hittar hennes nyvunna skatter under bordet, i klösträdet och i sängen.

Oliver är en svart katt som saknar tålamod. Han är så väldigt gullig och söt när han lägger den sidan till, men om han inte vill gulla så fräser han och klöser som om han fick betalt för det. Han är prylgalen och skulle inte överleva länge utan sitt klösträd, sin kudde och sitt band. Det är bra tur att Grållo håller lite koll på honom.

Grållo är gamlingen i huset. Det är han som lär nya medlemmar vem som är Gud (han själv), vem som har störst muskler (han själv) och vem som är bäst på att klättra i träd (igen: han själv). Grållo är gullig med värdigheten hos en aristokrat. Inget fjantande eller spinnande här, inte! Ska man klappa honom så ska det ske på hans villkor.

Sniff är fengäddan som bor i akvariet. Alla andra fiskar är borta, men Sniff består. Eller ja, en liten kompis har han kvar (reservmåltid), men den försvinner säkerligen snart också. Det har funnits fengäddor i omkring 135 – 63 miljoner år. Forntidens Sniffar var aningens större, men desto mer än så har de inte ändrat. Det är rätt så spännande att veta!

Så det var hela lilla gangsterfamiljen i korthet! Jag tror bestämt att ni lessnar på mig om jag ska fortsätta och berätta om våra respektive uppsättningar med syskon, föräldrar, släktingar och så vidare tillbaka till Adam och Eva, så det får duga såhär tills vidare. Vi ses i bloggen!

//gangstermamman.

P.S. Bilder finns här till höger, under ”more photos”. Jag älskar att få kommentarer om texter och bilder, dessutom är det alldeles gratis för er att skriva ner nån liten rad.